Under hela det kalla kriget och långt in i efterkrigstiden har ”tystnad och konformism” gällt när det gäller vår säkerhetspolitik. Men nu har tystnaden brutits rejält. Detta är bra.

Nato-medlem, allianslös eller Rysslandspartner

Men, skapar inte denna debatt osäkerhet om vår säkerhetspolitik?  För det första är den knappast kristallklar, för det andra vet Ryssland mycket väl att vi har fört en västvänlig politik sedan andra världskriget – möjligen med undantag för de värsta Palme-åren. För det tredje ger debatten Ryssland möjlighet att injicera sin propaganda och desinformation.

Continue reading →

https://www.revueconflits.com/strategies-maritimes-au-xxie-siecle-lapport-de-lamiral-castex/

Ce n’est certes pas le reproche que l’on pourra faire au livre du commandant Wedin, préfacé par Martin Motte. Il se montre particulièrement sensible aux réalités et aux contraintes de la stratégie navale – ce que son illustre modèle appelait les « servitudes » de toute pensée et exécution stratégique. Sans doute parce qu’il est officier de marine, et à ce titre connaît les vicissitudes de la vie et des déplacements en mer.

Le premier mérite de cet ouvrage très accessible par son format (200 pages) et son écriture est de permettre à ceux qui auraient quelques lacunes sur la pensée stratégique liée à la mer de se mettre à jour en peu de mots, car l’auteur commence par replacer Castex dans le continuum de la réflexion navale. Castex, sauvé de l’oubli dans son propre pays par le professeur Coutau-Bégarie, se situe en effet à une charnière : il entre à l’École navale quand paraissent les écrits essentiels de Mahan et termine sa vie au moment où la mise en place de la dissuasion nucléaire donne à la Marine, pour la première fois dans l’histoire de France, un rôle éminent dans la défense de la souveraineté du pays. Il connut donc les bouleversements successifs de la torpille et du sous-marin, l’entrée dans l’ère aéronavale et enfin dans l’ère atomique, tout en ayant participé à deux guerres mondiales (surtout à la première de façon active) et fondé l’Institut des Hautes Études de Défense nationale. Une belle carrière…

Lars Wedin ne dissimule pas les hésitations et les évolutions de la pensée de Castex durant les décennies que dure la rédaction de ses Réflexions stratégiques – pas totalement achevées au demeurant. Mais il en tire une synthèse limpide qui permet de comprendre ce que Castex a de profondément original et d’actuel. Par son approche globale, puisqu’il s’intéresse à la « stratégie générale », englobant tous les aspects de l’action de l’État, par le concept de « servitudes », qui désignent les contraintes et les liens qui unissent les différentes branches de la stratégie et naissent de leurs interactions, ou encore par celui de « perturbateur », cet élément qui remet en question les positions établies – toute puissance étant, par nature, plutôt conservatrice –, Castex a fourni une « boîte à outils » qui permet de dépasser ce que sa réflexion a de daté et de la projeter dans notre présent.

C’est ce que fait Wedin dans la seconde partie de son ouvrage, en proposant une analyse approfondie des articulations entre les différentes composantes de la stratégie. Cette partie est particulièrement utile pour envisager notre avenir dont l’auteur souligne qu’il sera de plus en plus commandé par la mer. Après la « maritimisation » des économies proposée par Vigarié, après la « territorialisation » de la mer qui désigne la volonté d’appropriation des espaces océaniques par les États, Wedin relève l’inexorable « infrastructuration » des espaces maritimes dont l’exploitation des ressources passera par une occupation de plus en plus permanente : plates-formes (pour les hydrocarbures aujourd’hui, pour les minerais demain ?), champs d’éoliennes, installations liées à la navigation ou à l’intervention militaire… Sans parler des projets de villes en mer ou sous la mer qui fascinent depuis longtemps les architectes de pays aux possibilités territoriales limitées.

Tout ce que vous avez toujours voulu savoir sur la stratégie sans oser le demander ou sans espérer le trouver sous une forme aussi condensée !

Résumé

Det 21 århundradet är havets sekel. Världsekonomin är direkt beroende av sjötransporterna; 80-90 % av alla varor, beroende på hur man räknar, transporteras till sjöss. Från havet kommer en allt större del av de resurser som människor behöver: fisk, energi, viktiga metaller och andra råvaror. Havet spelar också en avgörande roll för klimatet. Konkurrensen om dessa resurser driver fram konflikter och gör att rörelsefriheten till sjöss hotas, vilket i sig är konfliktdrivande. Havet är också en idealisk transportväg för illegala produkter. Utöver smuggling hotas verksamheten till sjöss av pirater och terrorister samt av all annan, ”normal” brottslighet. Det illegala fisket är omfattande och medför svåra konsekvenser. Allt detta gör att statens maritima förmåga blir allt viktigare. Härtill kommer de ”normala” marina uppgifterna: diplomati, avskräckning, skydd och maktprojektion.

Continue reading →

Den så kallade solidaritetsförklaringen är en grundbult i den svenska försvars- och säkerhetspolitiken. I korthet innebär den att vi skall stödja andra länder och kan förvänta oss stöd om vi blir anfallna. För enkelhets skull återges den nedan:

Regeringen står bakom den av Försvarsberedningen deklarerade solidaritetsförklaringen som omfattar EU-medlemmar samt Norge och Island. Det går inte att se militära konflikter i vårt närområde som skulle påverka endast ett land. Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Sverige bör därför kunna såväl ge som ta emot militärt stöd.

(Källa: Ett användbart försvar. Regeringens proposition 2008/09:140. Sid 9.)

Continue reading →

Qu’est-ce que la France pour un Suédois comme moi ? C’est le pays du vin, des champs de blé féconds et les 346 fromages du général de Gaulle ! Mais est-elle vraiment un pays maritime ?

En effet, oui. Mais beaucoup de monde, Français inclus, l’ignorent. La mer est à la foi un défi et une chance pour la France. La France de la mer n’est pas seulement formée de ses trois façades maritimes tournées vers la Méditerranée, l’Atlantique et la Manche mais elle est aussi la deuxième plus grande zone économique exclusive du monde (ZEE), dans laquelle la France a un monopole des ressources maritimes : pêche, minéraux, gaz et pétrole.

L’industrie maritime française est d’une grande importance : 320 000 emplois et 69 milliards d’euros de valeur de production. L’armement français compte une centaine de compagnies qui mettent en œuvre plus de 1 200 navires dont 554 sous pavillon français. Sa flotte de pêche représente 7 160 navires qui alimentent le marché avec 640 000 tonnes/an de produits pêchés par an. Le groupe CMA CGM occupe la neuvième place mondiale parmi les compagnies maritimes.

Continue reading →

Beröringsångest?

För en tid sedan publicerade en organisation kallad Läkare mot kärnvapen en artikel, som påpekade att i den svenska Nato-debatten saknas frågan om kärnvapen. Detta är ett korrekt påpekande. Resten av artikeln kan vi lämna därhän. Det räcker att påpeka att den ryska propagandapublikationen Sputnik tyckte den var så intressant att man publicerade en engelsk översättning.

Förr eller senare måste emellertid frågan om kärnvapen upp på bordet i den allt intensivare Nato-debatten. Natos säkerhetsgaranti vilar ytterst på kärnvapnen, även om dessa idag har en mindre framträdande roll än under det kalla kriget.

Kärnvapnen är, tyvärr kan man tycka, mer aktuella än på länge. Ryssland har under det senaste året i ett flertal fall hotat bl.a. Danmark och de Baltiska staterna med kärnvapen. Sverige har hotats med ”motåtgärder” om vi går in i Nato. Dessa motåtgärder kan mycket väl inbegripa kärnvapen.

Nu skall knappast de ryska utspelen ses som direkta hot utan snarare som påtryckningar som en del i den pågående propagandakampanjen, som syftar till att skapa osäkerhet och rädsla.

Mot denna bakgrund är det egendomligt att det inte förs en strategisk debatt om kärnvapnens roll i dagens säkerhetspolitiska situation. Det är precis som varje sig politiker eller forskare vågar ta i problemet – ett fall av beröringsångest?

Läs vidare på:

Sverige, Nato och kärnvapen

La mer d’Åland, mai 1982. Je suis commandant du patrouilleur lance-missiles HMS Vale. Après plusieurs jours de surveillance nous avons soudainement un contact sonar. Je le qualifie comme « sous-marin » et donne l’ordre de l’attaquer. À l’époque, nous avions seulement le droit d’utiliser une grenade sous-marine (avec 107 kg d’hexatonal). La cible est claire, avec un doppler bas ; quelques secondes avant le largage, je donne l’ordre de monter à 20 nœuds afin de prendre un risque pour mon propre navire. Largage… les secondes passent. Je suis un peu étonné de n’avoir aucune angoisse du fait que j’essaie de couler un sous-marin et tuer son équipage – au contraire. Un bruit sourd, le navire est fortement secoué. Résultat ? Rien. Il faut plus qu’une telle grenade pour réussir.

Prologue

Pendant la guerre, le capitaine de vaisseau Ragnar Thorén, attaché naval suédois à Helsinki, envoya des comptes rendus sur le comportement des sous-marins soviétiques. Voici quelques citations:

« On doit souligner comment les sous-marins russes ont navigué courageusement dans des eaux non libres et qu’ils ont plusieurs fois pénétré dans des fjords entourés par des zones d’archipels pleins des cailloux. »

« L’expérience montre aussi qu’il faut toujours être sur le qui-vive quant aux surprises du comportement des sous-marins russes. Si, par exemple, on les attend à l’extérieur d’une zone d’archipels on les trouvera peut-être veillant dans un archipel où ils sont venus en se faufilant près du fond entre des roches et des cailloux. »

Continue reading →

Av Niklas Granholm och Lars Wedin

Introduction

L’Arctique devient de plus en plus important. Mais son développement ne doit pas être vu hors de son contexte. Il y a plusieurs facteurs liés au futur de l’Arctique mais chacun se développe selon sa propre logique. Ce développement est donc difficile à prévoir.

L’avenir de l’Arctique est fortement lié à celui de la maritimisation : les transports maritimes, les ressources de la mer, l’utilisation illégale de la mer avec comme conséquence l’importance accrue des marines de guerre.

Le changement du climat

Il est bien connu que le climat change. Il y a certainement une discussion scientifique et politique sur la cause du réchauffement mais il existe et il est très marqué dans l’Arctique où il s’accroît deux fois plus vite qu’ailleurs. En effet, entre 1979 et 2014, l’extension moyenne de la glace en janvier a diminué d’environ 2 000 000 km² ; à comparer avec la surface de la France qui est de 640 679 km² !

Read the rest in Revue Défense National octobre 2015!

Överstelöjtnant Håkan Edström har skrivit en utmärkt artikel i KKrVAHT 2/2015, som visar på en bristande koppling mellan omvärldsbeskrivningarna – i och för sig intressanta – och de försvarspolitiska målen. Försvarsberedningens medlemmar är väl ändå betalda just för att göra denna koppling?

Nedan ett försök att fylla i denna lucka för några viktiga omvärldstendenser. Det är fråga om en blogg och inte en vetenskaplig artikel; resonemangen hålls därför kortfattade.

Världen är just nu i inne i en fundamental geopolitisk omvälvning: världsomspännande terrorism, USAs prioritering av Asien, Kinas framtid och Rysslands upprustning och revanschistiska stormaktsanspråk är några exempel på de krafter som är i rörelse. Samtidigt finns många tecken på att EU i varje fall kommer att försvagas eller till och med falla sönder. Risken för en dominoeffekt på Nato går inte att bortse från. Risken är stor för att flyktingströmmarna bara ökar med ty åtföljande konsekvenser för stabiliteten i Europa. Denna turbulenta tid kommer med tiden att gå över. En ny, någorlunda stabil världsordning kommer då att uppstå. Men hur denna kommer att se ut vet vi inte. En del av dessa omvälvningar har direkta konsekvenser för Sveriges säkerhet och bör därför påverka försvarspolitiken. Andra är – fortfarande avseende försvarspolitiken – av mer indirekt karaktär. Klimatförändringar och befolkningsökning kan t.ex. mycket väl ge upphov till konflikter och migrationsströmmar men har inga direkta försvarspolitiska effekter (bortsett från Försvarsmaktens utsläpp av växthusgaser).

Utvecklingen av den geopolitiska verkligheten i tidsspannet 2025 – 2040 är alltså okänd. Och det är då de vapensystem, som idag beställs kommer att vara operativa.

Det finns dock trender som är tydliga och där kopplingarna till försvarspolitiken går att analysera.

Continue reading →