I försvarsskrisens spår har en verklig debatt om ett svenskt medlemskap i Nato kommit igång. Det var på tiden kan man säga. Men det finns många skäl att betvivla att ett medlemskap kommer till stånd. Det politiska motståndet har djupa rötter.

Den svenska politiken bygger på en förhoppning om hjälp om Sverige utsätts för ett allvarligt säkerhetspolitiskt hot. Men förhoppningar kan inte läggas till grund för en strategisk doktrin. Den svenska försvarsdoktrinen måste i stället grundas på egen försvarsförmåga; en förmåga som i sig ökar möjligheterna till stöd. Nu är en helt autonom försvarsförmåga inte möjlig – många resurser måste delas inom en allians eftersom de är för dyra att anskaffa för ett enskilt land: satelliter för kommunikation och spaning, obemannade spaningsfarkoster som Global Hawk (”drönare” på svenska), tankningsflygplan, underhållsfartyg (tankers, transportfartyg etc.) med mera. Tillgången till dessa enablers (”möjliggörare”) är för övrigt ett av de viktigaste skälen till att bli medlem i Nato.

För att undvika misstag: författaren till dessa rader är övertygad om att Sverige borde vara medlem av Nato redan nu. Jag finns för övrigt ”on record” i en ledare i DN från 1999 i just detta avseende. Men – jag tror inte det kommer att ske. Och jag tror att det är farligt att föra försvarsdebatten som om en anslutning till Nato vore trolig. Detta riskerar att bli ett kraftödande sidospår.

För övrigt innebär inte ett medlemskap i Nato en automatisk säkerhetsgaranti. Atlantrådet måste fatta ett enhälligt beslut om att gå i krig för en medlemsstat. Men sannolikheten är givetvis större i det fallet än när det gäller att rädda en stat som inte är medlem.

Continue reading →

 

Introduction

L’Armée de l’air suédoise joua un rôle primordial dans la stratégie suédoise pendant la guerre froide. Bien evidemment, sa mission prioritaire était de participer dans la défense suédoise contre une invasion du pays. Cependant, plus pertinente que cette mission réelle était son rôle dans la défense virtuelle[1] : de dissuader une ennemie d’une tentative d’invasion. Or, elle avait aussi un autre rôle au sein de la stratégie économique : une armée de l’air nationale et moderne était une preuve de l’indépendance suédoise ce qu’était très importante pour la politique dite de néutralité.

Il faut l’avouer immédiatement – l’auteur n’est pas un aviateur. Le présent article s’appui donc aux sources sécondaires. Elles se composent des travaux faites dans le contexte d’un projet – Försvaret och det kalla kriget (Les forces armées et la guerre froide) – méné au sein du Collège de Défense à Stockholm avec le concours de l’Académie Royale des Sciences de la Guerre ainsi que de l’Académie Royale des Sciences de Marine.

Continue reading →

L’article « Russie et Union européenne : le chaînon manquant en matière

de défense et sécurité » est un exemple fascinant de voeu pieux en matière de

géopolitique. Tout le monde sera naturellement d’accord avec l’idée de départ

selon laquelle la Russie et l’UE devraient avoir de bonnes relations. La question est

simplement de savoir comment et sur quelles bases ces relations peuvent s’établir.

Lire la suite à http://www.defnat.com/site_fr/tribune/fs-article.php?ctribune=500